Ls

Jag har fått bara en kram idag. Men en bra kram.
Jättebra var den faktiskt. Trygg.
Fast jag hoppas på fler innan dagen är över. Jag behöver påfyllning.
Ibland går det dagar då jag inte har fått någon alls. Då känns det lite tomt och så ångrar jag att det inte var jag som gav bort en kram till någon istället.

Just nu är det solsken och Jamiroquai som gäller. Och lite Dream A Little Dream Of Me. Den är så söt. Ikväll blir det grill och filtmys. Kanske något annat busigt och spännande också. Det blir fantastiskt.

Lev väl!

och hennes anlete var till hälften skylt av glittrande juveler. ty hon hade under en lång tid levt i en chimär värld. ibland kände hon hur själen svävade ovan hennes gestalt. för kroppen hade ständigt endast varit ett gömställe när stormen kom. och en dag skulle det hända något. ja alltid hade hon vetat att hon bar på något storslaget där någonstans, något fantastiskt. något som skulle förvandla, förtrolla. allt. och alla. hon hade bara inte upptäckt vad det var än. men tanken fick alltid henne att fnissa finurligt för sig själv. för ingen visste vad som komma skulle. nej inte ens hon själv. det var sådant som gjorde henne lite extra gnistrande. och sen blundade hon och snurrade runt. inget stod ivägen då. det var bara när hon öppnade ögonen igen som hon ibland suckade djupt. det var då den andra halvan trädde fram. när själen landade på insidan igen. när verkligheten kom henne inpå livet, och knuffade henne åt tusen olika håll. på en och samma gång. när förnuftet och känslan inte ville samma sak. därför grävde hon inte sällan ner sanningen och rymde undan den. ofta bodde hon i ett moln. drömmen var att bjuda in världen, alla de som en gång snuddat. men även då hon många gånger hade velat avslöja allt hon någonsin vetat så hade det alltid framför talet varit känslan, krafterna och tystnaden som fängslat henne som mest. någonstans visste hon ändå att en dag skulle någon gräva upp det hon en gång i förnekelse gömt undan. och snart var det dags ta sig ut igen, ta verkligheten i hand.
men aldrig, aldrig skulle hon lämna sin drömvärld för gott.

ibland är man så knepig så man inte förstår sig på sig själv
eller så vill man det inte
vilket äventyr

tro kan försätta berg.
never give up on me.

alla behöver skratta.
tack, god natt och puss och kram. världen.

tänkte fylla arton om precis exakt en månad!

ikväll var jag och lyssnade på gospel. väldigt bra! och jag blev gla och tog till mig kvällens tema så väldigt. men mer om det en annan dag. efteråt var det meningen att jag skulle ta mig en promenad hemåt. men väl ute var hemlängan inte särskilt stor. så jag gick inte hem. jag gick åt andra hållet istället. in mot stan. i stan. genom stan. runt stan. bort från stan. det skönaste var att inte vara påväg någonstans. jag bara va. gick på gator jag aldrig satt en fot på förr, i staden jag levt ett helt barnsligt liv. det finns fortfarande något att upptäcka trots allt. luften var skön och tankarna blev befriade. och kanske var det allt jag önskade. eller så väntade jag på något. kände mig lite extra tillgänglig och hoppades på att möta någon fantastisk och spännande. men det är just då det aldrig händer.
jag mötte dock en hund som dreglade på min vante. husse mumlade lite försynt och generat. ingen fara, jag log. jag tittade in genom fönster jag passerade. någon satt vid en dator. en annan sjöng högt, vackert och ohämmat. tre tonårspojkar testade hattar framför en hallspegel. men de flesta slöade i en soffa och slängde ett öga på tvn. tänk så mycket som händer bakom tusentals fönster, väggar och stängda dörrar i en stad på en och samma gång. sådant som ingen vet om. samtidigt som gatorna är så tysta och lugna. jag gillar att gå i staden då. fridfullheten. lugnet efter stormen. ja just ja, jag såg en vilsen igelkott också. ja det händer en del under en promenad i söndagskvällen. egentligen inte mer än vanligt den här gången. men nu hade jag mina detaljvänliga ögon med mig. förresten så tror jag att jag någon gång vill bo i Östanfors. så pittoreskt som allting känns där. eller så var det bara jag som var ovanligt drömmande ikväll.

vill sjunga högt högt högt så du hör.
trodde ensam och oberoende var mina bästa vänner. men.
jag avslutade ett kapitel utan att läsa sista sidan. vad hände sen?
but thy eternal summer shall not fade?
kanske inte förrän bladet är vänt kan vi sova lugnt.
har lärt känna mitt mest konstiga jag. stirrat in i mina egna ögon. in i flummiga vrår. och sen ner i marken.
jag bryr mig ändå. faktiskt.
det bör du få veta. kram

inatt drömde jag att jag träffade tomten. han var inte vacker. mest obehaglig.
vad ville han mig?
mjao.

tobler one

..men fastnade i att läsa om stjärntecken. Själv är jag oxe, och det förvånar hur mycket hos mig som faktiskt stämmer överens med hur jag väntas vara (om man nu tror på sånt här vill säga). Jag menar:
"Oxen är lugnets och långsamhetens tecken"
haha. Ja jag säger då det. KATCHING.
Och:
"En av dina svagheter är din stora matlust"
Håhåjaja. Där har vi det, alltså. Det kan bekräftas ännu mer. Vill man charma en oxe så ska man förstås bjuda på gott vin och god mat. "Då har man den på kroken direkt", stod det.
Det finns mycket som gör mig stolt över att vara oxe. Som till exempel det att denne ska vara trofast och lojal. En oxe bryter sällan sitt löfte. Inte illa. Jag får hoppas även det stämmer lika bra. Det var också rätt spännande att läsa om hurvida olika stjärntecken passar bra ihop eller inte. Men jag vågar inte lita på det för mycket. Då kan man ju bli galen. Jag låter framtiden visa om det stämmer.
Nu: tillbaka till verkligheten och religionen.

vaniljfil. i mitt hjärta.

Och vilken helkväll jag fick till. Hann med både det ena och det andra. Det är en konst i sig att lyckas vara på två ställen samtidigt. Just nu känner jag mig mer mogen, fantastisk och cool än någonsin. I detta skick ska jag nu sova så gott jag bara förmår. Fabulous.

Frid i natten

haha. vad var det där för en bild. liksom.

Jag och min man har tittat på Chocolat ikväll.
Jag älskar känslan i den filmen. Passionen.
Men mest går det inte att beskriva. Bara känn det istället. Låt det stanna där.
Känslor är starkare än ord. Mer magiska.

"Ha inte på dig gröna gympaskor som luktar.
Du kan kanske få uppmärksamhet,
men uppmärksamhet är inte samma sak som kärlek."
Alonzo, 9 år

Melissa Horn sa:
"Hur kan man älska nån som har älskat nån förut?"
Jag började fundera. Och blev galen.
En dag senare bläddrade jag i boken med kloka ord om kärlek och fann svaret:
Ingen kärlek är den andra lik. Kärleken till var och en är unik.
Tackåtack för det.

Såhär sa kloka barn om kärlek:
(Jag gillar Manuels citat bäst. Så gränslöst och fint. hih.)

"När en person blir kysst för första gången trillar han ner och reser sig inte
på minst en timme."
Wendy, 8 år

"Kärleken hittar dig, även om du försöker gömma dig.
Jag har gömt mig ända sedan jag var fem,
men flickorna hittar mig hela tiden."
Dave, 8 år

"Vråla för allt vad du kan att du älskar honom eller henne
... och bry dig inte om att föräldrarna står alldeles bredvid."
Manuel, 8 år

Imorgon åker jag till Orsa och kekar påskmat. Och nu ska jag minsann sova.
God natt mina vänner

I morse hörde jag regnet smattra mot rutan. Och jag blev bara så glad. Jag cyklade till skolan och blev dyngsur, dränkt, genomblöt. Och inte brydde jag mig om det. Jag har alltid älskat regn, och då menar jag inte något fjuttregn (hur jobbigt är det inte när det regnar sådär mesigt osynligt så att man blir precis på gränsen blöt, men det ser alldeles för töntigt ut om man skulle fälla upp sitt paraply? Dessutom irriterar det bara i ansiktet). Nej, det ska ÖSA ned. Då är jag nöjd, och det kvittar om jag blir blöt. Det är bara världens skönaste känsla. På sommaren, när jag hör piskandet mot altantaket genom den öppna dörren, brukar jag springa ut, känna det kalla gräset klistra sig mot nakna fötter och rusa gränslöst många varv runt huset för att sedan komma in i värmen med stripigt hår slimmat runt hjässan och ansiktet. Men framför allt så doftar det då också sådär blomstrande friskt. Regn. Att känna dessa vattenjuveler omfamna och störta ned är som att efter lång väntan äntligen lyckas börja gråta. Samma befrielse, samma härlighet.
Och det var just det jag behövde idag. Efter 3 minuter i ösregn var min dag räddad. För en stund lättade lasset jag burit på.