Ls

Det här händer inte mig. Jag har aldrig någonsin varit såhär osugen på att lyssna på musik som nu. Allt som känns är obehag. Det är ungefär som när jag klippte i min allra bästa favorit-klänning när jag en gång var ett barn.
Men ändå så lyssnar jag. Just precis just nu.
Det skulle kännas så tomt annars.

Jag skulle vilja spela gura. Då skulle jag lätt kunna slänga den över axeln, grabba cykeln och varje dag leta reda på platser med underbar akustik att spela i. Eller bara en plats där stämningen känns rätt. Som i en tyst skog, eller vid en stilla sjö. Att spela och sjunga utomhus är det allra bästa.
Det skulle vara fint med en bästa vän som gjorde mig sällskap också. Stämsång. Så kunde vi förnimma lyckan tillsammans.
Om ändå..

känner att jag behöver träffa lite vettigt folk som förstår sig på min humor.
dä ä int' ofta dä händer

Julklappstillverkningen är klar
Rimmen är skrivna
Klapparna är inslagna
Jag har bränt fingret på paketlacket
Granen är genomtänkt klädd
Jag har en lucka kvar i chokladkalendern
Min pjamas luktar mormor
En blyg tomtenisse slängde en julklapp och en brinnande marschall i snön utanför dörren
En fin julsång på det här så
Stämning
Jag är redo

JUL' gott fölk

Jag bara älskar att kramas. Den omtanke och det beskydd som kan finnas i en kram är ovärderligt.
Det värsta är de där små ynkliga kramarna man kan få ibland, som en diffus snudd. Nej, det ska kännas. Dock inte heller för hårt. Lite lagomt stabilt liksom. Precis som med handslag. Ja, du fattar.
Allra finast kan det bli om kramen är spontan. Vid ett oväntat tillfälle eller av en oväntad person. Då känns det äkta.
Jag tycker om att tänka tillbaka i min kramhistorik. Lista ut vem som senast kramade mig. Det är så mysigt att veta vems kram-skimmer man bär runt på liksom. Fast just nu kan jag faktiskt inte minnas vem det var sist. Det kanske var längesen.
Tror jag behöver påfyllning.

Nu är jag fri. Så fri så att jag nästan inte vet vad jag ska hitta på. Skolarbete har varit mitt liv de senaste.. hm.. 4 månaderna. Men nu är det över och oj vad det är skönt. Och nu ska jag tjilla runt och bara göra sånt jag vill.
Så idag när jag har all tid i världen ska jag nog passa på cutta av håret på bror min. Får väl se vad det resulterar i.. hehe.

Annars tänker jag just nu på vad timing betyder mycket här i livet. Och då syftar jag mycket på möten med nya människor, att det kan vara några få sekunder som är betydande för att man över huvud taget ska lägga märke till någon eller kanske möta någons blick. Frågan är om det är slumpen eller ödet som styr vad som inträffar och inte.
Tänk vad många gånger jag på gatan kan ha passerat mannen i mitt liv eller en möjlig livslång vänskap. Tänk hur många personer i ens närhet som man egentligen har världens kemi med, men som man aldrig upptäcker just på grud av timingen. Eller är så är det man själv som kan upptäcka det bara man är uppmärksam nog, och vågar följa vägen till att lära känna någon. Det ska jag lära mig. För jag kan inte leva med tanken på att jag kan ha missat något så underbart.

Frid

åh jag är så rolig!!

Den här låten är fullständigt breathtaking. Precis som resten av albumet, och framför allt filmen.
Into the wild
Grabben som sjunger är ju fantastisk.

Eddie Vedder – Long Nights

- Torsdag har varit en väldigt jätteglad och händelserik dag
- Into the wild är en bra film med fin musik
- Jag har fikat jättemycket
- Saxofon är det snyggaste och sexigaste som finns
- Jag fick en helt underbart stor låda med maltesers av Lina som kom hem från Spanien
- Människor som håller handen gör mig varm i hjärtat

Att våga visa sårbarhet. Det är så vackert.

Jag älskar att ha glömt öppna en lucka på chokladkalendern.
Då får man äta fler en än bit. På samma dag.

The song a robin sings,
Through years of endless springs,
The murmur of a brook at eventide,
That ripples by a nook where two lovers hide.

A great symphonic theme,
That’s stella by starlight,
And not a dream,
My heart and I agree,
He’s everything on earth to me.

Hur kommer det sig att man alltid har som som snyggast frisyr just precis efter att man har bestämt sig för att man nog ändå ska gå och klippa sig?
bara en parantes.



Jag känner mig så otroligt kreativ!! Eller åtminstone vill jag göra kreativa saker. Vill allt på en gång. Jag vill läsa, jag vill skriva, jag vill måla, jag vill spela, jag vill skapa.
Är sinnes sugen på att starta en grupp av något slag. Och vi ska bara spela bra musik. Kanske lite åt det hållet som i klippet ovan? (för övrigt, checka trobonistens härliga kroppsspråk när han freakar. underbart)
Vill spela sån där mysigt dunkel och mystisk cabaré, möter fransman, möter varieté musik. Dä vore int dumt dä. Vem är på? Jag myser av bara tanken.
Annars ska jag ha en grupp som bara spelar på annorlunda instrument, eller varför inte bara på hemgjorda instrument eller instrument som egentligen inte finns, eller kanske ett percussionband med stämsång till, eller en häftig vokalgrupp.
Annars så skulle jag här hemma vilja ha en koklocka, en triangel, en tamburin, ett klockspel, en melodica, en banjo, en SAXOFON, en kazoo, och så vidare... (för att komma lite från ämnet skulle jag också vilja ha en sån där nördig rubiks kub). Men först ska jag hitta mitt gamla leksakspiano på vinden, det skramlar så fint när man spelar på det.
Nu blev det nog lite för mycket vilja för mitt eget bästa. Men, still want to be a doer.

Jag sover nog på saken och ser hur allt detta ter sig. Frid