ja hej ja

hej hej. jag är en ganska vanlig tjej, som tycker om att skratta. och det är ju rätt vanligt. att man gillar det alltså. jag undrar om det finns någon som inte tycker om att skratta. men det är väl ungefär samma sak som att fråga sig om det finns någon som inte tycker om att vara lycklig. fast sånna kanske det finns. det finns ju de som tycker om att vara lite ledsna, har jag märkt. jag kan förstå dem ibland. men inte hela tiden, det är klart. jag tror på variation. jag mår rätt bra just nu. eller det mesta flyter. men det finns alltid något som saknas lite grann. det är sådant som gör att man fortsätter att leva ännu mer. att man tågar på. jag vill aldrig bli dörik. till exempel. vill aldrig ha allt. jag har börjat ta tag i saker lite mer. kanske blir vuxen. vill inte bli vuxen. är lite rädd. men det är också spännande. får jättemånga brev på posten. gör ärenden. sådant är vuxet. jag vill aldrig känna mig ensam. ibland känner man sig ensam. jag har min katt.

pengar blev min död

.

Wounded Rhymes


Lyckke Lis nya är inte så dum. Hon har aldrig varit särskilt dum, hela hon.
Lykke Li – Wounded Rhymes

en kortis

farsans sång
den var ju lite fin

hemskt vad drömskt

drömmer så mycket. och det är så svårt att skilja från verkligheten. som i en sån där psykologiskt vrickad film där allt flyter samman. fantasin blir på riktigt. jag älskar sådana filmer. jag älskar att drömma.

La Blogothéque knows how to roll

Egentligen skulle jag gå och lägga mig i tid ikväll. Men så fastnade jag vid alla dessa A Take Away Shows. De kan vara bland det bästa som hänt mig. Bland de mest genialiska, charmiga, anspråkslösa, vackra jag upplevt. Där finns tusentals klipp jag kunde visa.

Som den här, den här, den här, den här eller den här. Till exempel.

RSS 2.0