Ls

Det där är min nya läxa! och jag skämtar inte. Det blir en utmaning, men jag ska ge mig fan på det.
För det är otroligt vackert. Och han den där snubben spelar väldigt ofult!
Önska mig lycka till!
http://www.youtube.com/watch?v=BF9uQI-SRv4&feature=related
Den som orkar borde kolla den länken också! Samma stycke, men övergår i en underbar jazztolkning improviserad av en trumpetare. åh.

Gissa vad? Jag åkte limousine i en hel timma igår!! Cool.

tjing

när en vän berättar hur mycket den tycker om en, då förstår man.
sluta. vilja. vara. något. annat.
tack.

enligt någon är jag en mystisk person
och ger svårtolkade blickar
om det är bra eller dåligt vet jag inte
spännande
det är upp till dig

nu ska jag kirra barbienaglar

Åka buss. Åka tåg.
Musiken och jag.
Minus skrikande, uppmärksamhetskrävande ungar. Nej, jag är inte bitter.
En dag stiger jag på evighetståget och hoppar aldrig av. Med eller utan sällskap.

varför undviker man att möta någons blick när det är allt man vill?
solen står lågt nu.

när jag en dag flyttar hemifrån ska jag ha ett gammalt fönster med rosa pelargoner. som en snäll tant.
och ett fint spegelbord
och ett badkar, aah

Ibland vet man bara inte. Och det kan vara så skönt att vara den som inte vet. Då får man lyssna. Och någon annan får prata. Och så vet man att det finns något nytt att lära. Och så mår man inte heller dåligt av det man inte vet. Därför var det så skönt att vara ett litet barn. Världen var gatan där jag bor, i gräset jag lekte, i huset och i sängen där jag drömde.
Jag vill aldrig veta allt. Tur är det väl att det inte går.
Hur man pratar på franska har jag aldrig vetat. Skulle inte heller skada att veta. Kanske tycker jag så för att jag hörde en pojke sjunga en fransk sång, för att jag har tittat på film på franska, eller för att Audrey Tautou är så söt.
Fransmän plutar fint med läpparna när de pratar.


Jag måste vara storslaget snygg när någon fyller 18. Snart. Ja, det blir bra.

vilken kille. vilken inlevelse.

Tiden gick. Ingen hindrade den att passera.
Förväntad att gå längs med stigen och tillhöra.
Mot ett mål ingen tycktes känna.
Där fanns en längtan i betraktarens öga.
Men vad?

Vi åkte till havet och tystnaden en natt.
Där träffade vi evigheten och förstod.
Så mycket annat att lära. ännu mer att missa.
Vi låg ner och såg.
Det man andas kan skimra.
Sen vände betraktaren mig ut och in, och försvann.
Och jag gjorde mig lös.

Vi har flytt från stigen, tiden och jag.
Efter då finns bara nu.