Ls

Ibland vet man bara inte. Och det kan vara så skönt att vara den som inte vet. Då får man lyssna. Och någon annan får prata. Och så vet man att det finns något nytt att lära. Och så mår man inte heller dåligt av det man inte vet. Därför var det så skönt att vara ett litet barn. Världen var gatan där jag bor, i gräset jag lekte, i huset och i sängen där jag drömde.
Jag vill aldrig veta allt. Tur är det väl att det inte går.
Hur man pratar på franska har jag aldrig vetat. Skulle inte heller skada att veta. Kanske tycker jag så för att jag hörde en pojke sjunga en fransk sång, för att jag har tittat på film på franska, eller för att Audrey Tautou är så söt.
Fransmän plutar fint med läpparna när de pratar.


Jag måste vara storslaget snygg när någon fyller 18. Snart. Ja, det blir bra.