Ls

Tiden gick. Ingen hindrade den att passera.
Förväntad att gå längs med stigen och tillhöra.
Mot ett mål ingen tycktes känna.
Där fanns en längtan i betraktarens öga.
Men vad?

Vi åkte till havet och tystnaden en natt.
Där träffade vi evigheten och förstod.
Så mycket annat att lära. ännu mer att missa.
Vi låg ner och såg.
Det man andas kan skimra.
Sen vände betraktaren mig ut och in, och försvann.
Och jag gjorde mig lös.

Vi har flytt från stigen, tiden och jag.
Efter då finns bara nu.