Ls

Jag vill vara ren. Det är inte det att jag har gjort något väldigt särskilt för att vara färtjänt smutsig. Men ibland är det så man känner sig. Som om man trampar runt i skit och sjunker lite lite längre ner för varje steg man tar. Jag vill vara ren. Inuti och utanpå. Inifrån och ut. Rakt igenom ren. Men kanske ändå med en gnutta gammalt skit under naglarna kvar, som ett tecken på att jag är människa.
Man vill känna sig ren. God och trygg. Hon som är att lita på. Jag vet inte exakt vad som gör mig oren, eller gör att känslan är sån ibland. Men det är ibland svårt att hålla balansen god i hur man lever och uppför sig. Lek och allvar. Det är något jag tänker mycket på nu för tiden. Ena dagen känner hela jag mig som ett skämt. Den andra allvarlig som.. eh. Något allvarligt. Hallå jag vill vara båda. Den senaste tiden har jag varit allt för mycket skämt, tills jag plötsligt kom på att OJ jag kan inte minnas senast jag funderade kring saker och ting. Precis som om jag kanat ner för kaninpälsens strå allt för långt (för den som läst Sofies värld). Efter den insikten känner man sig tom, på låtsas och lite smutsig. Nu kravlar jag mig upp ur pälsen igen, för det finns de som tar mig ner på jorden ibland. Men jag behöver dem oftare. Jag vill känna mig ren. Inte dryg eller tråkig. Ta mig ner på jorden lite till, någon.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta. Jag vet inte alls hur man blir ren, men jag vill bli det. Jag vill sluta trampa i skit. Och jag vill balansera utomordentligt. Lugn. Jag ska bli lugn. Eftertänksam med glimten i ögat. Ja det ska jag. Lite som rådande Dalai Lama.

Idag hade vi final. The final vårkonsert så att säga. Jag och mina kära esteter. Det blev så fint och vi är så duktiga. mmh. aaah. fint fint fint. så drog vi en  liten sväng på Falun sen också, som grädden på moset. himla trevligt. jättebra. jjarå. det är ju lite sorgligt sådär att det snart är slut på allt det här roliga. studentångesten så att säga. det är ju så goa tider nu för tiden. men men. bryt ihop och gå vidare. eller så. man vill inte gå och lägga sig. därför är man uppe sent. det här inlägget känns smått meningslöst. men ja ja. ibland vill man skriva. jag har anmält mig till en kurs i kreativt skrivande på högskolan. det verkar så kul. och så är det ju skönt att ha en plan b om det skiter sig med folkis och jazzsång. oj oj vad jag flänger runt på olika ställen, hit och dit, linköping hit och bollnäs dit. mycket som händer. fötter. men det är ju kul och så. jag ska inte hoppas för mycket. det är alldeles för hård konkurrens. jajaaaaa, skitesamma. ingen bryr sig. jaha, jo men jag fyller ju år om mindre än en månad. det känns kul. bra. det är alltid roligt att fylla år. särskilt på våren, och det är det ju nu. oj vad det är. vår. det luktar födelsedag varje dag. och det är det ju. för någon. varje dag. (kämpa på). grattis. och det är ett ganska fult ord. men man måste säga det för annars vet man inte vad man ska säga istället. man vill ju vara snäll. det vill man.
i söndags var jag och så wear it like a crown. det var helt sjukt jätteskitbra. berörande. och musiken också. det lät ungefär så här. mums.
god natt. frid.

Jag har bestämt mig för att börja samla på latinska ordspråk. Det här är ett.

somliga dagar.
vill man vara barn hela livet.
vill man ligga på marken.
titta upp.
drömma.
leva.
älska att leva.
titta. nosa. smaka. lyssna. känna.
kännakännakännakänna.
gräset. vinden. himlen. sången.
fnissa för sig själv.
och man vill längta.
glömma.
somliga dagar. vill man bara vara barn.

hej hej. jag är en ganska vanlig tjej, som tycker om att skratta. och det är ju rätt vanligt. att man gillar det alltså. jag undrar om det finns någon som inte tycker om att skratta. men det är väl ungefär samma sak som att fråga sig om det finns någon som inte tycker om att vara lycklig. fast sånna kanske det finns. det finns ju de som tycker om att vara lite ledsna, har jag märkt. jag kan förstå dem ibland. men inte hela tiden, det är klart. jag tror på variation. jag mår rätt bra just nu. eller det mesta flyter. men det finns alltid något som saknas lite grann. det är sådant som gör att man fortsätter att leva ännu mer. att man tågar på. jag vill aldrig bli dörik. till exempel. vill aldrig ha allt. jag har börjat ta tag i saker lite mer. kanske blir vuxen. vill inte bli vuxen. är lite rädd. men det är också spännande. får jättemånga brev på posten. gör ärenden. sådant är vuxet. jag vill aldrig känna mig ensam. ibland känner man sig ensam. jag har min katt.

.

Lyckke Lis nya är inte så dum. Hon har aldrig varit särskilt dum, hela hon.
Lykke Li – Wounded Rhymes

farsans sång
den var ju lite fin

drömmer så mycket. och det är så svårt att skilja från verkligheten. som i en sån där psykologiskt vrickad film där allt flyter samman. fantasin blir på riktigt. jag älskar sådana filmer. jag älskar att drömma.

Egentligen skulle jag gå och lägga mig i tid ikväll. Men så fastnade jag vid alla dessa A Take Away Shows. De kan vara bland det bästa som hänt mig. Bland de mest genialiska, charmiga, anspråkslösa, vackra jag upplevt. Där finns tusentals klipp jag kunde visa.

Som den här, den här, den här, den här eller den här. Till exempel.

det finns somliga som jag kan se i ögonen. och när jag gör det så tittar de tillbaka. rakt in. och med ett finurligt litet leende så möter de blicken på ett sätt som om de vet någonting särskilt. ser mig i ögonen tillbaka och jag får känslan denne vet något om mig, som jag själv inte vet något om. en fin hemlighet. jag undrar om det finns många sådana fina hemligheter som jag själv inte vet om. och man blir så nyfiken. jag blir så nyfiken varje gång. för jag vet en särskild sån person. någon gång ska jag säga det till honom. att den där finurliga, busiga blicken gör mig så, ja, nyfiken. istället för att titta tillbaka och le. och bara säga hej.

Minns tillbaka till sommaren som var och en eftermiddag i rosornas stad. Visby. En fika med mor min och ett mysigt café med jättemassa små rum och en vildvuxen bakgård. Och det var lågt i tak men solen stod högt. Så hörde man ljuva, lekfulla, levande toner någonstans där inifrån. Och han spelade från hjärtat. Pianomannen. Inte prydligt, men ljuvligt. Och det var liksom egentligen vilken vanlig låt som helst han spelade. En sån man känner igen. Men det var inte som man hörde. Ibland svävade det ut i det blå. På ett bra sätt. Mamma skulle bara hämta en servett och passade på att kika in i rummet, in i hörnet där han satt böjd över sitt livs kärlek. Jag skulle bara ta mig en svängom på toaletten och passade på att ta en kik jag med. Och notbladen yrde omkring och det grå håret stod hit. Och det stod dit. Ja en fin stund den sommaren. En pärla att minnas. Att sakna eller att längta, önska komma åter. Jag kommer i vart fall utan tvekan åter till caféet sommaren som väntar. Caféet. Ja det enda i sitt slag. Det enda jag varit med om. Med en alldeles egen pianoman. Han hade en egen plåtburk vid kassan för slantar och så. Jag tror han sitter kvar vid sitt piano när jag kommer tillbaka. Tror han sitter där än. Nu.

.

Kom nyss hem från skolan. Senaste någonsin. Skolor på natten är bland det absolut läskigaste jag vet. Verkligen absolut läskigaste. Mörka, tomma, stilla och tysta. Vanligtvis fulla av liv. Men på natten, precis så fel som de kan bli. På pricken klockan 00.00 vandrade jag genom dunklet i trapphuset mot utgången. Eller förresten, sprang. Nerifrån vakmästeriet hördes gnissel. Jag svär på att det var någon gammal slocknad vaktis som gick igen, dragandes runt på en vagn av något slag. För det var på pricken så det lät. Ja fy för tomma, mörka skolor vi midnatt. Mardrömsupplevelse. Men den här gången var det faktiskt värt det. Har pillat med mitt studioprojekt hela eftermiddagen och kvällen. Det är kul. Låtarna mina är mina små kärleksknoddar. Och jag älskar stämsång. Mmh.

Inatt drömde jag en festlig dröm. Jag och tre av mina vänner var tillbaka i våra barnkroppar. Sådär en 8 år gamla, men med sinnen som 18åringar. Minns att att jag sa något eftertänksamt och klokt om situationen, men det är självklart som bortblåst nu. Kul det skulle vara. Att resa tillbaka sådär, med vuxna ögon.

Nu ska jag se på ett av mina Jim Carrey-fynd från myrorna: en Mina Jag och Irene-VHS. Oöppnad och för 10 pengar, det kallar jag fynd.
Bananen förresten, hade mom ätit upp. Så hon ordnade en ny, som väntat på mig hela eftermiddagen. Snell mamma.

ugh. min kommande fredagseftermiddag blev genast lite ledsnare. gjorde nyssens en upptäckt -någon har ätit upp MIN banan. som jag har har planerat hela veckan att äta till mellanmål just denna fredag. MIN banan. som jag har köpt för MINA pengar. på ICA. bara fredagsbananer kommer från ICA. i stan. bara fredagsbananer har vandrat med mig i en plastpåse tillsammans med svettiga jympaskor hela vägen hem sent på en tisdag. ända från ICA supermarket. i stan. hem till sockenvägen. inte i stan. för att ligga till sig bredvid fruktskålen i köket. BREDVID. för att förstärka att det här, det är inte bara en vanlig banan. utan en YTTERST inte vanlig banan. bara MIN banan. MIN.

.

Du säger havet skrämmer dig
men,
skum på ytan och pärlor på djupet.
Du vet,
det finns stenar i gruset och sten i sanden.
Sten som sten säger du
men,
bara gråsten i gruset
och så snäckorna i sanden
säger jag.