Ls

Jag vill vara ren. Det är inte det att jag har gjort något väldigt särskilt för att vara färtjänt smutsig. Men ibland är det så man känner sig. Som om man trampar runt i skit och sjunker lite lite längre ner för varje steg man tar. Jag vill vara ren. Inuti och utanpå. Inifrån och ut. Rakt igenom ren. Men kanske ändå med en gnutta gammalt skit under naglarna kvar, som ett tecken på att jag är människa.
Man vill känna sig ren. God och trygg. Hon som är att lita på. Jag vet inte exakt vad som gör mig oren, eller gör att känslan är sån ibland. Men det är ibland svårt att hålla balansen god i hur man lever och uppför sig. Lek och allvar. Det är något jag tänker mycket på nu för tiden. Ena dagen känner hela jag mig som ett skämt. Den andra allvarlig som.. eh. Något allvarligt. Hallå jag vill vara båda. Den senaste tiden har jag varit allt för mycket skämt, tills jag plötsligt kom på att OJ jag kan inte minnas senast jag funderade kring saker och ting. Precis som om jag kanat ner för kaninpälsens strå allt för långt (för den som läst Sofies värld). Efter den insikten känner man sig tom, på låtsas och lite smutsig. Nu kravlar jag mig upp ur pälsen igen, för det finns de som tar mig ner på jorden ibland. Men jag behöver dem oftare. Jag vill känna mig ren. Inte dryg eller tråkig. Ta mig ner på jorden lite till, någon.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta. Jag vet inte alls hur man blir ren, men jag vill bli det. Jag vill sluta trampa i skit. Och jag vill balansera utomordentligt. Lugn. Jag ska bli lugn. Eftertänksam med glimten i ögat. Ja det ska jag. Lite som rådande Dalai Lama.