om sommaren







det är något alldeles särskilt.
det där med att sitta vid havet och se solen sakta röra sig nedåt, bli mindre och mindre, för att sedan bara bli en liten prick. knappt synbar med blotta ögat. och allting runt om skiftar i färg. och man låter tiden bara gå. samtidigt som den står alldeles blickstilla.
det är något alldeles särskilt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0