Ls

man känner sig så liten. liten och obetydlig. och oskyldig.
medan allt annat känns stort. så stort och övermäktigt.
ja. så här mitt i natten, då förminskar mörkret mig. och slukar allt annat.
kanske lite ensamt.
men jag tycker om natten. även mörkret ibland.
kan inte riktigt förstå varför. men samtigt som jag blir ynklig blir jag också så
väldig.
eller så speciell, att jag ser att det finns en chans för mig liksom för alla att bli väldig, stor för någon.
jag hörde en gång någon säga att
kärlek, det är att inte bara vara unik i denna värld,
utan att också vara unik i någon annans ögon.
och natten. den klär av mig. blottar mig.
så jag ser, någonstans där i min ensamhet,
att jag nog ändå faktiskt är unik.
och den väcker en brinnande längtan om att också verkligen bli det
inte bara för mig själv och världen, utan också
för någon.