livet

Man kan inte sluta att undra. Hur ofta tänker jag på någon samtidigt som denne tänker på mig?
Så många vilsna själar det finns här. Jag möter dem varje dag. Och jag är en. Vi föds och dör ensamma och följer där emellan livets gång. Jag ser flera än mig själv.
Och ändå.
Att det ska vara så svårt att våga finna varandra. Man behöver och lär så mycket av den andra. Du behövs för någon annan som någon annan behövs för dig. Låt det inte stanna i tanken den här gången. Jag ska också försöka. Jag vill se alla vägar emellan födas till det bästa som hänt. Vill veta att det finns en famn för alla där de kan somna tryggt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0