och dessutom, jag är en smitare

ibland undrar jag om det verkligen är så bra för mig att skriva. jag har vridit mig själv tusentals varv och vänt mig ut och in. tillslut vet jag inte om jag är upp eller ned. bara sned. nu vill jag bara gå. gå. gå. gå. gå. på en gata som är rak. sparka på en sten, hoppa på ett ben, snurra på en tå och vifta med händerna mot skyn.
men viktigt: vägen ska förbli rak, och jag ska aldrig någonsin trampa snett.

kanske flyr jag från tankens värld nu ett slag. jag vill bara va.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0