Ls

Idag har vi tänkt på mormor. Hon skulle fyllt 90 år idag. Vi åt vaniljhjärtan i hennes ära och tände ljus. Det kändes fint. Jag har börjat vänja mig lite bättre nu. Men något som ännu känns konstigt är att fortfarande få eftersänd post hem till oss. Brev till någon som själv inte kan öppna dem. De kommer aldrig riktigt komma fram, hitta rätt. Sända ut i intet. Det är en besynnerlig känsla. Men det påminner oss åtminstone om att det en gång fanns en person som var mer än ett namn på ett kuvert. Och när jag närmare tänker efter så kommer personen faktiskt alltid vara så mycket mer än ett namn. Så länge minnena lever kvar.
Minnen av en vacker och vänlig själ som evigt kommer bestå.