Ls

Det slog mig, att bloggfenomenet egentligen är rätt så knasigt. Vem som helst kan läsa om tankar och funderingar från en person som inte får särskilt mycket tillbaka. Som en enkelriktad vänskap.
Men jag antar att det är ett bra sätt att nå ut till andra. Eller som för mig, också ett bra sätt att bara skriva av sig, rensa tankarna, och undermedvetet kanske ett sökande efter bekräftelse. Hur som helst känns det iallafall bra.

Min dag har i övrigt varit ganska underlig. Började bra, verkligen! Jag hade sånglektion och läste underhållande, nedklottrade meddelanden i kakelfogarna på skoltoaletten. Sen vände det, trött. Och just nu har jag den där jag-skiter-i-allt-känslan. varför bry sig? Det enda som känns värt att bry sig om är att sjunka ner under täcket och gömma sig för ett tag. mycket skönt. Tror det beror på att det mesta har kretsat kring skolarbete den senaste tiden, och det faktum att jag inte har träffat mina allra mest pålitliga vänner på riktigt, på ett bra tag. Men det är väl så här melankolisk man har rätt till att bli ibland, och inget fånigt med det.
Men nu ska jag försöka ta tag i lite historieplugg, så slipper det tynga mig mer.

Frid


Ungefär så känner jag mig just nu