två fina
nä
insåg precis att några gamlingar till inlägg har spårlöst försvunnit. ledset.
harmoni negativ
och vissa dörrar tycks för alltid vara stängda
stängda och låsta
ibland en liten liten glimt i gluggen
nyckelhålet, men
av någon anledning verkar ingen av mina nycklar någonsin passa
kommer aldrig lyckas öppna upp
stängda och låsta
ibland en liten liten glimt i gluggen
nyckelhålet, men
av någon anledning verkar ingen av mina nycklar någonsin passa
kommer aldrig lyckas öppna upp
mer än bara ord och frimärken
Jag vill skaffa mig fint brevpapper. Sen ska jag lägga ned hela min själ i att skriva en ännu finare hälsning. Jag ska skriva själ. I ord. Själ ska flöda fram när kuvertet vecklas upp, välla ut och runt i rummet och in under huden på läsaren. Precis som om jag var där. Jag ska pussla med ord och välja dem varsamt. Sortera och placera dem i en förtrollande följd. Jag ska berätta om något stort eller om något litet. Något viktigt eller något obetydligt. Någonting eller ingenting. Skriva långt eller kort. Framför allt ska jag skriva för någon. Och jag vet inte vem. För och till någon som vill läsa det jag har att berätta och sen också dela med sig av sin själ, tillbaka till mig. För jag vill ju självklart ha svar. Handskrivna, personliga brev är bland det bästa som finns. Jag vill skriva brev. Ska bara finna vem den där någon är först.
nu ere slut på veckan
sådär,
känns det.
skönt mä lov,
känner jag.
vad vet jag?
För ett år sedan visste jag inte mycket om livet i jämförelse med idag. Ja det har varit ett spännande år när jag tänker tillbaka. I vanliga fall tycker jag tid är något jobbigt. Men i det här fallet är tiden något jag älskar. Man lär sig så mycket om livet, bara genom att leva. Och i vissa ögonblick mer än i andra. Ändå är det fortfarande mycket jag inte vet. Kanske vet jag trots allt idag egentligen mindre än någonsin. Fast med en större insikt om min kunskap. Kanske borde jag istället säga att jag har fått mer visdom under året som gått. Nej jag vet inte särskilt mycket. Men en sak är jag däremot säker på: att jag aldrig kommer att veta allt. Jag vill aldrig veta allt. Och en del saker kommer jag aldrig heller finna sanningen till, hur än jag försöker. Men bara för det kommer jag aldrig sluta upp med att söka svaren. Sökandet ger så mycket vishet i sig. Och så är det också så att när det inte går att veta säkert, det är då man förmår tro och hoppas. Och att våga tro och hoppas är i mina ögon något så mycket mer värdefullt än att säkert veta.
höst
vet inte vad som händer inuti. och inte heller utanför.
the basic human ingredient is soul
the beat of your heart is the rythm of your soul
,
all vänskap har nedgångar
bara den sanna klarar ta sig upp igen
bara den sanna klarar ta sig upp igen
mirakel
det är så fascinerande och ofattbart att man faktiskt liksom kan.. tänka.
cool.
cool.
La vie en rose
På dessa halvtaskiga mobilbilder syns resultatet av mitt dagsverke. Eller näst intill hela min helgs sysselsättning. Jag har städat rummet mitt grundligt och omsorgsfullt. Och jag har lyssnat på Edith Piaf och Billie Holiday och jag har tänt ljus. Och såhär ljuvligt har nog mitt rum inte sett ut på säkert ett år. När jag sitter här är det nästan skamligt att mysa utan sällskap. Eller förresten, inte nästan. Det är. Nu hade jag tänkt se La vie en rose, trots att det är söndag och timman är sen. Men det här myset är inte värt för något i världen att sussa bort.
God kväll och god natt. och ett råd för morgon dagen
-fånga den.
hej
Ikväll såg jag New York, I love you. Se den. Den var charmig. På sina ställen lite gråtig på ett annorlunda vis. Fin skildring av alla de sorters människor som lever på samma plats. I samma sekund. Tusentals olika världar i en och samma värld. typ.
om sommaren
det är något alldeles särskilt.
det där med att sitta vid havet och se solen sakta röra sig nedåt, bli mindre och mindre, för att sedan bara bli en liten prick. knappt synbar med blotta ögat. och allting runt om skiftar i färg. och man låter tiden bara gå. samtidigt som den står alldeles blickstilla.
det är något alldeles särskilt.
sdölkndvksnölviknökncdflnvlkncfdjxxvoöisdbvjkbö$£dläksw
hm
naiv
vill åka spark och kasta snö
"Rather than Love, than Money, than Fame, give me Truth."
— Henry David Thoreau
This love has got no ceiling
.
o du fagra höst
hade du varit med mig och Johanna på promenad i skogen idag, då hade du smält för skönheten hos moder jord och genast vigt ditt liv till naturen och omvänt dig till bondlurk eller skogsmulle. idag var hösten vackrast i världen. kossorna var glada. himlen var klarblå. sjön glittrade. vinden var frisk. doften var salig. träden skimrade. löven var av guld.
vi vandrade i paradiset.
vi vandrade i paradiset.
allt handlar om livet
ja dä göre
vill ha äventyr
.