Ls

just nu älskar jag att ligga på golv.
och att spela piano.
att jag ska få ta lektioner i att spela piano.
och som alltid, regn.
och att palla äpplen.
och så älskar jag framför allt höst.

jag tror jag skriver ned det på en lapp och läser när jag är ledsen.

idag skrev jag musik igen. det var några månader sen sist. och inspirationen bara fanns där, allt bara kom. inifrån och ut. jag måste bara lära mig att skriva texter till det jag sjunger. mmmmmm. idag var en bra dag. jag har andats och varit glad åt mig själv.

Man kan visa och ge alla mycket kärlek. Och så borde.
Men bara för den sanna kärleken är man villig att offra allt och vad som helst.

Jag har sagt till mig själv ibland att jag tänker mycket.
Men så tänkte jag.
Tsss. Som om det skulle vara något särskilt.
Vem tänker inte liksom?
Alla tänker väl mycket, hela tiden?
Vad gör man annars?
Kan man vara tom på tanke?
Ibland har jag känt mig tom.
Men det är också en tanke?
Eller bara en känsla kanske.

.

ärlighet är något av det finaste vi kan ge varandra.
nog kan det göra ont. men allt blir så mycket enklare i slutändan.

jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. JAG FÅR ALDRIG NOG AV KRAMAR. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. jag får aldrig nog av kramar. solsken och leenden.
kanske låter det fel. men kramar vid farväl är oftast de bästa. man måste krama extra hårt, så den räcker kvar tills nästa gång. där finns så mycket känsla. precis som hos kramar efter lång längtan. åh.
ibland vill jag krama saker, händelser och allt annat möjligt fint. bara för att jag kan tycka om det så mycket. just nu vill jag krama alla fina jag känner. och solen.

god kväll

onsdag var en bra dag.
skratta med kusiner.
sjunga med kusiner.
gråta lite fint.
skratta med vänner.
prata lite fint.
onsdag var en bra dag.

:)

det fanns en tid. det fanns en tid då jag kunde längta så det gjorde ont. fast på något vis kan det göra ont skönt. när man vet att något komma skall. en dag.
men när dagen har kommit, och dagen är över.
då kommer längtan tillbaka. då kommer smärtande längtan. den längtan som gör ont ont. den längtan som kallas saknad. när det som skulle komma är förbi, och man ser tillbaka.
och somliga säger att all good things come to an end. det är då man bör, som man säger, gå vidare. så att man finner sköna onda längtan åter igen. men det går bara om man vill. och ibland, hur man än försöker, vill inte hjärtat.
kan det inte sluta.
hoppas.

jag känner mig barnsligt exalterad

onödigt

jag har så många tankar i mitt huvud och koncentrationsförmågan är lika med noll. den hade jag behövt nu. trots allt som rör sig här inne så vill inget riktigt ta sig ut på rätt sätt. idag tänker jag i känslor. inte i ord. egentligen alltid. fast andra dagar går det att skriva ned. men inte heller skriver jag då i ord. jag skriver i känslor. så jag förstår om du ibland inte hänger med. det gör jag ofta inte heller själv. och så kan det ju få vara. det finns miljontals fler känslor än vad det finns ord så det är inte konstigt att känslan inom mig ofta gör mig konfunderad, stum och får mig att skrika på samma gång. och så frågar någon hur det känns? jag vet inte, brukar jag svara då. de tre orden som jag känt på allra mest i mitt liv.
ofta vill jag bara sjunga istället. musiken är känslans förlängda arm. ja allt det som aldrig lyckas uttryckas med ord blir inlevelse i form av melodier, harmonier och allt sådant där. så finner jag toner i luften jag andas. och bara låter. ingen vet vad som komma ska härnäst. inte ens jag. för känslan finns bara i ögonblicket.

måste måste måste måste måste måste göra allt. måste vara effektiv. vill inte. ska bara.
vill ba ut och gå. du vet. solen lockar.
ungefär såhär känner man sig då:

idag höll jag på att somna över pianot när jag satt och spelade för mig själv i skolan. jag ser det som en varning.

Jag går promenader mot obestämd destination. Försöker aldrig och önskar inte ta mig hem. Jag cyklar längs med vatten och in i solen. Lyssnar. Betraktar. Söker. En dag ska någon stanna mig i flykten, i farten, i vinden den sköna. Och så ska denne fråga vart jag är påväg. Och jag kommer svara: "överallt och ingenstans, min vän." Så som jag älskar kvällen som går mot natt, och morgonen mot dag. Hösten mot vinter och våren mot sommar. Så älskar jag också resan. Resan utan mål. Också densamma med oändliga mål. Resan till nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu- nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. nu. n. n. n. u. u. u. n. u. nu.



nej.
okej. hej.
på dej.
det är för sent för mej.
konturlös tjej.





två bilder. inte djur i bur. sånna utan tjur.
får får får. får får lamm.

-You know, Ben, I keep asking you this but why me?
-Because you are a good man.
-No, really.
-Even when you don't know that people are watching you.

efter en dag som skulle bli bäst. en panikartad känsla och en plötslig promenad ut i midnatten.
kvällen efter. skratt så magen knyter sig, vänder sig och landar precis rätt. solsken.
en dag senare föll tårarna. det händer inte ofta. och när de gör det, är det tårar drivna ur orättvisan och förtrycket. när de väl sedan lämnat själen och blottat sig för omvärlden, då tackar jag oförmågan att vara långsint. inte accepterar, men ofta förlåter. en dag ska jag lära att gråta för det som är vackert. här finns så mycket fint, värt.
där har ni livet mina vänner. aldrig är den ena dagen den andra lik. och kontrasten är fantastisk, hur bra eller dåligt det än må vara från dag till dag. efter regn kommer solsken. idag var det molnen som grät. jag hoppas det var för att hälsa solen välkommen tillbaka. jag har i vart fall varit glad att se denna pärla visa sig åter igen.