Ls

För ett år sedan visste jag inte mycket om livet i jämförelse med idag. Ja det har varit ett spännande år när jag tänker tillbaka. I vanliga fall tycker jag tid är något jobbigt. Men i det här fallet är tiden något jag älskar. Man lär sig så mycket om livet, bara genom att leva. Och i vissa ögonblick mer än i andra. Ändå är det fortfarande mycket jag inte vet. Kanske vet jag trots allt idag egentligen mindre än någonsin. Fast med en större insikt om min kunskap. Kanske borde jag istället säga att jag har fått mer visdom under året som gått. Nej jag vet inte särskilt mycket. Men en sak är jag däremot säker på: att jag aldrig kommer att veta allt. Jag vill aldrig veta allt. Och en del saker kommer jag aldrig heller finna sanningen till, hur än jag försöker. Men bara för det kommer jag aldrig sluta upp med att söka svaren. Sökandet ger så mycket vishet i sig. Och så är det också så att när det inte går att veta säkert, det är då man förmår tro och hoppas. Och att våga tro och hoppas är i mina ögon något så mycket mer värdefullt än att säkert veta.