Ls

man känner sig så liten. liten och obetydlig. och oskyldig.
medan allt annat känns stort. så stort och övermäktigt.
ja. så här mitt i natten, då förminskar mörkret mig. och slukar allt annat.
kanske lite ensamt.
men jag tycker om natten. även mörkret ibland.
kan inte riktigt förstå varför. men samtigt som jag blir ynklig blir jag också så
väldig.
eller så speciell, att jag ser att det finns en chans för mig liksom för alla att bli väldig, stor för någon.
jag hörde en gång någon säga att
kärlek, det är att inte bara vara unik i denna värld,
utan att också vara unik i någon annans ögon.
och natten. den klär av mig. blottar mig.
så jag ser, någonstans där i min ensamhet,
att jag nog ändå faktiskt är unik.
och den väcker en brinnande längtan om att också verkligen bli det
inte bara för mig själv och världen, utan också
för någon.

jag älskar födelsemärken. det är typ.. bland det finaste jag vet. mina bästa är tre stycken. två av dem sitter på varsitt öra. den tredje på handen. men jag önskar den var mer framträdande. lite mer brun. har jag för torra händer syns den inte.
detaljer alltså.

Det är bra att skriva ner vad man tänker. Man lär känna sig själv så mycket bättre då.
Det är lätt att glömma bort vem man är.

faller. ramlar. kryper. skaver. krälar. gräver.
men fortsätter.



bra soundtrack: Glen Hansard & Marketa Irglova – Music From The Motion Picture Once
har inte sett filmen, dock

av någon anledning finns där ett vemod i dina ögon
ibland glimmar det till
men det är ändå något som inte stämmer
och jag vet inte varför
kanske är det för mig

det är min blick du möter

Jag var med om en av mina mest överväldigande upplevelser idag. Och jag var bara där av ren slump. När jag trettio minuter senare gick där ifrån var ögonen mina blanka, inte långt från tårar. Men inte var jag ledsen. Mest överväldigad av att känslor i sådan väldig kontrast hade sköljt över mig på sådan kort tid, samtidigt. Orsaken var: religion. Något så laddat, något så vackert. Något som kan frambringa hat hos vissa, men samtidigt så mycket mycket kärlek hos många andra. Och på den här korta stunden, denna söndag, fick jag se båda delar. Till en början upprymd av hur fint det är och av att se två skilda religioner mötas i total respekt och vänskap, för att sedan se mötet med de föraktfulla, dömmande och respektlösa. Spottandes ut sin rädsla. Ja, det är ett laddat ämne, religion. Jag säger inte att man måste köpa och gå med på någonting, men det är fan (ursäkta) så onödigt med all denna förakt. Särskilt när man sedan gör påhopp på fel person, någon oskyldig. Jag ser det allt för ofta, och inte bara när det gäller det här. Döm aldrig innan du själv vet vad du talar om, och tänk efter vem du talar till. Tyck vad du vill, men gör det på rätt sätt. Så nu har jag fått det ur mig, vill inte vara mer tjatkärring än så och avslutar med ett fett RESPEKT.

ska bli, måste bli bra på att visa uppskattning .

Make yourself happy that when others look at you they become happy too.

simpelt.

och alla skriker älska mig när den enda de ser den enda de älskar är sig själv och inte ens det kanske låt mig inte sluta hoppas snälla snälla aldrig då är jag förloraren

ge sig

Vill ha ett sånt därnt sleep over-kalas. Som när man var liten, oskyldig och fnissig. I ett rum fyllt av pysande luftmadrasser och glansiga pyjamasflickor.

gör Gud någonsin fel? precis som alla människor gör. Gud får också göra fel, det är inte det. det är ju inget fel med att göra fel. men jag bara undrar.
är det möjligt? eller.. om Gud skulle göra fel, är det då rätt? i så fall vill jag också vara Gud. så blir det rätt när jag gör fel. men så var det ju faktiskt inte heller något fel med att göra fel. jag undrar ju bara, ändå.
vad i hela världen är rätt? och vad är fel?
ja, jag bara undrar.

det är jobbigt att vara förkyld när det är fredagsmys.
man vill ju ha godis.
och så smakar det ingenting.
men ändå så äter man. för det är så det ska va.

ha ha

Jag har låtit nästan 20 cm hår falla. Och det märks nästan inte, men det är sant.
Jag har i över en timma suttit och skrivit ett tal. Det märks inte alls, och är inte sant över huvud taget. Men jag har försökt, på låtsas.
Nu ska jag, på riktigt.

det finns så mycket vacker poesi. det finns så många människor. så många fina människor som samlar på så många fina ord. och så pusslar de ihop pärlorna så perfekt. för att berätta. och de uttrycker så mycket mer än vad på pappret bara står. det tysta språket skulle man kanske kalla det. eller ordets gloria.

.

Alla är någon gång nybörjare. Kanske står en framför dig just nu. Gör kanske lite fel. Nervös. Men det vet inte du. Ha överseende. Någon gång var också din nybörjargång.

Bright star

-119 minuter poesi