Ls

.

jag vet att du undrar hur det är möjligt. det är ju allt för mycket vinter och snö.
men det är sant.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

"I think they're exited." 0:22

man förlorar så nedrans mycket på att göra saker värre än vad det är. det ligger faktiskt någonting i att det är bra att vara optimistisk. just nu känns inget omöjligt.

och hoppas att du är glad. att livet ditt är bra :)

imorgon ska jag sjunga ett rikitgt mastodontstycke i vika kyrka. på tyska dessutom. tyska är inte mitt språk. inte alls. men det ska bli kul. önska mig lycka till!

Gewandhausorchester Leipzig – J.S. Bach: Christmas Oratorio, BWV 248 / Part One - For the first Day of Christmas - No.4 Aria (Alto): " Bereite dich, Zion"

idag är det den 12 december 2010. alltså är det exakt ett år sedan det var den 12 december 2009. häftigt. undrar vad jag gjorde för exakt ett år sedan vid exakt den här tiden. om jag frågar mig själv samma sak imorgon så vet jag svaret. livet känns för övrigt ganska gött just nu. av någon anledning. jag menar, livet är väl nästan aldrig hela tiden en dans på rosor. men just nu känner jag mig ändå ganska nära på något vis. idag har jag sjungit massor, igår sjöng jag timmar i sträck, och imorgon ska jag sjunga ännu mer. och på tisdag. på onsdag. på torsdag. på fredag. fast egentligen är jag förkyld. men tur är att bara mitt överhuvud (hoho) är täppt och tungt. halsen mår bra. om jag äter halstabletter. betraktelsen i kyrkan var fin idag. jag kan vara ljus. kan vara någons ljus. ljus kan fylla ett helt rum. borde fylla en hel värld. jag tittade uppåt, högt upp, i de djupa valven. tänkte. att när jag sjunger så är jag ända där uppe, men fortfarande här nere, också i hela hela rummet. varenda vrå. för de där tonerna är så mycket jag de kan bli. djupt inifrån. så blundade jag lite och lyssnade också. jag behöver sömn. det blir tidigt ikväll, för en gångs skull. hoppas du får en fin lucia. med ljus, hopp och sång. ljuseliljus, hoppelihopp och tralala. ät saffransbullar också.

Någon gång för snart tre år sedan hörde jag Tingsek för första gången. Jag föll pladask. Låten var, den här:



åh, jag älskar sånna videos. någon gång ska jag också ha ett hotellrumsjam.
fick veta att han förbereder en turné för början av nästa år. jag vill vill vill ha en biljett. då kommer det låta såhär, mums:



heavenlyyyyy..

du känner kanske igen dig i att ha skrivit klart en uppsats och det känns som att du har använt dig av ett och samma ord tusenmiljonermiljarders gånger i en och samma text. så känner jag just nu. ordet är tro. men det blev nog rätt bra ändå. det är skönt när man blir klar.

jag tänker mig en helt tyst dag. när jag inte säger ett knyst. en sån ska jag ha någon gång, när det passar sig. kanske längre än en dag. kanske två. kanske fler.

funderar kring det här med att sitta uppe alldeles för sent om natten. att trotsa tiden. jag tror det finns någon slags ängslan gömd där någonstans. ett hopp om att tiden och dagen kan bli längre, eller åtminstone stanna till för en stund. och någonstans också en längtan till en plats bortom denna verklighet. precis som när man ser på film. jag lockas mycket av sugas in och totalt förvinna in i en annan värld. någon annans värld, som blir min för ett slag. man flyr liksom lite grann. och det känns nästa äkta. som om den där fantsivärlden faktiskt är min verklighet. jag är nog en sån där man skulle kalla för en drömmare.

.

och dofter förvinner tillslut,
suddas sakta ut
jag vill aldrig glömma hur du luktar gott
försöker minnas, och suger ut det sista
det gör lite ont,

Igår kväll såg jag för första gången på bio i 3D. Piranha. Ha. Ha. Vilket brutalt misslyckande. Se den inte.
Eller kanske om du gillar tuttar, blod och pantade människor. Och vill slösa 110 bagare.

Om man verkligen vill tro. Tror man då? Eller vad gör man annars? Många frågar sig vad det innebär att veta. Men att tro, det är en större gåta ändå. Man kan få för sig att tro är det som finns där när man inte säkert vet. Men jag har börjat att ibland tvivla på det. Är tro en ännu högre form av vetande än att bara veta? Kan man lära sig att tro? Om jag verkligen vill det, kan jag det? Eller finns det plötsligt bara där och kryper sig på inifrån? Svara mig, jag vill veta. Nej jag vill tro. Äh jag vet inte.

Sarah Slean – Pilgrim (Dna) (Alternate Version w/ String Quartet)
Sarah Slean – Eliot (feat. Blue Spruce) (Live)

I-N-S-P-I-R-E-R-A-N-D-E
det är kanske världens mest fantastiska känsla,
när man bara ramlar över något nytt och bara känner att:
- DET HÄR, det sitter fanimej som en smäck nere i djupet av mitt hjärta.

var lite rådvill i valet av låtar att länka, allt är värt att lyssna till. vilken brud.

det står visst prov på scemat imorgon
jag är både passivt lössläppt
och passivt studerande
det vore ju bra att göra något ordentligt någon gång
njut rejält eller var duktig och ordentlig
eller gå åtminstone och sov i tid Linnéa
kom igen, gör det
NU

ska bara.. göra inget först

bra dag
ännu bättre kväll
sova gott nu