Ls

sådär,
känns det.
skönt mä lov,
känner jag.

För ett år sedan visste jag inte mycket om livet i jämförelse med idag. Ja det har varit ett spännande år när jag tänker tillbaka. I vanliga fall tycker jag tid är något jobbigt. Men i det här fallet är tiden något jag älskar. Man lär sig så mycket om livet, bara genom att leva. Och i vissa ögonblick mer än i andra. Ändå är det fortfarande mycket jag inte vet. Kanske vet jag trots allt idag egentligen mindre än någonsin. Fast med en större insikt om min kunskap. Kanske borde jag istället säga att jag har fått mer visdom under året som gått. Nej jag vet inte särskilt mycket. Men en sak är jag däremot säker på: att jag aldrig kommer att veta allt. Jag vill aldrig veta allt. Och en del saker kommer jag aldrig heller finna sanningen till, hur än jag försöker. Men bara för det kommer jag aldrig sluta upp med att söka svaren. Sökandet ger så mycket vishet i sig. Och så är det också så att när det inte går att veta säkert, det är då man förmår tro och hoppas. Och att våga tro och hoppas är i mina ögon något så mycket mer värdefullt än att säkert veta.

vet inte vad som händer inuti. och inte heller utanför.

the beat of your heart is the rythm of your soul

all vänskap har nedgångar
bara den sanna klarar ta sig upp igen

det är så fascinerande och ofattbart att man faktiskt liksom kan.. tänka.
cool.

På dessa halvtaskiga mobilbilder syns resultatet av mitt dagsverke. Eller näst intill hela min helgs sysselsättning. Jag har städat rummet mitt grundligt och omsorgsfullt. Och jag har lyssnat på Edith Piaf och Billie Holiday och jag har tänt ljus. Och såhär ljuvligt har nog mitt rum inte sett ut på säkert ett år. När jag sitter här är det nästan skamligt att mysa utan sällskap. Eller förresten, inte nästan. Det är. Nu hade jag tänkt se La vie en rose, trots att det är söndag och timman är sen. Men det här myset är inte värt för något i världen att sussa bort.
God kväll och god natt. och ett råd för morgon dagen
-fånga den.

Ikväll såg jag New York, I love you. Se den. Den var charmig. På sina ställen lite gråtig på ett annorlunda vis. Fin skildring av alla de sorters människor som lever på samma plats. I samma sekund. Tusentals olika världar i en och samma värld. typ.

det är något alldeles särskilt.
det där med att sitta vid havet och se solen sakta röra sig nedåt, bli mindre och mindre, för att sedan bara bli en liten prick. knappt synbar med blotta ögat. och allting runt om skiftar i färg. och man låter tiden bara gå. samtidigt som den står alldeles blickstilla.
det är något alldeles särskilt.

hm

vill åka spark och kasta snö