vad Håkan sa. sommarn gick så fort, när vi bara snöade bort.

jag tror aldrig livet läker. ibland leker det. men inte alltid. och man lär sig att leva med livet. det hoppas jag på. det är också sådant som går för fort och försvinner bort. innan andan landar. det är för mycket som går en förbi innan man är klar. så många man mister innan man hunnit lära känna. hinner bara läsa prologen innan boken försvinner.
jag känner inte. hann aldrig dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0