Ls

ikväll var jag och lyssnade på gospel. väldigt bra! och jag blev gla och tog till mig kvällens tema så väldigt. men mer om det en annan dag. efteråt var det meningen att jag skulle ta mig en promenad hemåt. men väl ute var hemlängan inte särskilt stor. så jag gick inte hem. jag gick åt andra hållet istället. in mot stan. i stan. genom stan. runt stan. bort från stan. det skönaste var att inte vara påväg någonstans. jag bara va. gick på gator jag aldrig satt en fot på förr, i staden jag levt ett helt barnsligt liv. det finns fortfarande något att upptäcka trots allt. luften var skön och tankarna blev befriade. och kanske var det allt jag önskade. eller så väntade jag på något. kände mig lite extra tillgänglig och hoppades på att möta någon fantastisk och spännande. men det är just då det aldrig händer.
jag mötte dock en hund som dreglade på min vante. husse mumlade lite försynt och generat. ingen fara, jag log. jag tittade in genom fönster jag passerade. någon satt vid en dator. en annan sjöng högt, vackert och ohämmat. tre tonårspojkar testade hattar framför en hallspegel. men de flesta slöade i en soffa och slängde ett öga på tvn. tänk så mycket som händer bakom tusentals fönster, väggar och stängda dörrar i en stad på en och samma gång. sådant som ingen vet om. samtidigt som gatorna är så tysta och lugna. jag gillar att gå i staden då. fridfullheten. lugnet efter stormen. ja just ja, jag såg en vilsen igelkott också. ja det händer en del under en promenad i söndagskvällen. egentligen inte mer än vanligt den här gången. men nu hade jag mina detaljvänliga ögon med mig. förresten så tror jag att jag någon gång vill bo i Östanfors. så pittoreskt som allting känns där. eller så var det bara jag som var ovanligt drömmande ikväll.