Ls

Det är sjukt vad det märks att jag är en i-lands människa ibland.
Man ska ha så mycket, hela tiden. Det man inte har, vill man ha mer än något annat.
Man vill ha ett par nya skor. Man köper ett par nya skor. Man äger ett par nya skor. Man går in sina skor. Och man vill ha nya skor igen.
Vad tusan var det för fel på de gamla skorna plötsligen?

Men det värsta är att det inte alltid bara gäller saker.
Man vill skaffa nya vänner. Det är ju absolut inget fel med det egentligen. Saken är den, att man ofta glömmer bort de man faktsikt redan har. Man går in i vanor. Det kan iallafall jag själv göra. Jag blir så van vid att mina vänner, och allt annat, hela tiden finns där. Jag litar på att det alltid kommer vara så och glömmer bort att det faktiskt är de som är allra mest värda uppskattning. De blir osynliga, och sen ligger fokus på allt annat fräscht.
Man går in sina skor, och man vill ha nya.
I'm still learning. Och där har vi det där med njutning igen. Lär man sig att njuta av det som redan finns där, och av nuet, så har man nog inte längre lika stort behov av mer mer mer.

Samma sak är det med självförtroende. Man blir så van vid sitt vanliga jag, så man inte ser det som är bra efter ett tag. Man vill vara ny och glänsande. Vill bli si och vara så. Men det är ju inte förrän man har upptäckt sina goda sidor som man är stark nog att kunna inspireras av andra. Där finns en grund att bygga på, om man säger så.

Själv har jag tänkt mycket på att jag vill träffa nya människor som inspirerar mig. Och träffa en person, som vill lära känna mig också. På riktigt. Men sånt bara händer. Den viljan, den som är äkta, kan ingen framtvinga.

Så jag kommer nog fortsätta att vilja ha nytt. Men jag ska aldrig sluta bära de där gamla fina skorna jag en gång gick in.